Danser från Afrika

Att prata om “danser från Afrika” som ett homogent begrepp är omöjligt då Afrika är jordens näst största kontinent och jordens näst största världsdel med 55 länder. Det skulle vara som att prata om “europeisk dans” (eller dans från någon annan världsdel) som någon slags allmän term. Etnologer menar att “afrikansk dans” som benämning bara existerar utanför Afrika. Dans som lärs ut i västvärlden under det namnet framstår ofta som enbart glädje och energi, men tittar man närmare på olika danser från kontinenten Afrika finner man massa anledningar till varför de uppkommit eller i vilket syfte de dansas. Inte sällan berättar dansen en viktig historia.

Nedan ges exempel på danser från olika platser i Afrika.

Zulu och massajernas dans

Sydafrikas största etniska grupp (omfattar cirka 10-11 miljoner människor) är folkslaget Zulu. Av männen används krigsdans, så kallad “Indlamu”, för att skrämma fienden. Kvinnorna dansar tvärtom för att visa kärlek och när dessa olika sätt att dansa möts bildas en dramatisk och vacker sammanslagning. Zuludans används i olika skeden i livet som till exempel när ett barn ska bli vuxen, partner ska hittas eller för att få kontakt med de döda. Dansen är med andra ord högst närvarande och viktig genom hela livet för folkslaget Zulu. “Ingoma” är den vanligaste formen av zuludans och den går ut på att man stampar i takt till musiken och fötterna sparkar man upp mot huvudet. Dansarna och publiken kommunicerar starkt med varandra och mycket av energin kommer från de som hejar på, ropar och klappar händer runtom.

Den vanligaste dansen för massajerna (ett folkslag i Kenya och norra Tanzania) kallas “Adumu” och kännetecknas av ett rytmiskt guppande där rörelsefokus ligger på huvudet och nacken. Massajernas danser handlar ofta om en sorts hoppande som under dansens gång ökar i takt med att sången blir högre (och den som har sett detta utföras vet att det kan bli otroligt högt). Dansen blir alltså successivt mer och mer dramatisk. Massajerna använder inte instrument så musiken består av sång – männen “svarar” kvinnorna, så kallat “call and response”. De medverkande bär smycken som låter och även detta bidrar till det som bildar musiken.

Djembe-trumman

Djembe är en trumma som ursprungligen kommer från Guinea men som används mycket över hela Västafrika och även på andra platser. Trumman är ett välarbetat hantverk och består av en urholkad trädstam där öppningen täcks av getskinn. Man spelar på Djembe med händerna och det finns tre grundslag som låter på olika sätt. Djembe används i många danser varav en, som härstammar från folkslaget Bambara i Mali, har rörelser där man försöker efterlikna olika djur. I dessa danser använder man ofta hela kroppen och någon form av historia berättas i rörelserna.

Raqs sharqi

Raqs sharqi är traditionell egyptisk magdans som uppkom ur inspiration från andra orientaliska danser under början av 1900-talet. Den största inspirationen var Ghawazin – ursprungligen en romsk dansös från Egypten. Denna form av magdans är vad man brukar kalla den mest klassiska, men liksom mycket annat så har den utvecklats med tiden.

Comments are closed.